eldtunga

"Marina, hör du mig? Mamma är död" säger personen framför mig. Öronen uppfattar ljudvågorna, men når inte min hjärna. Vad är det hon säger egentligen?

"vad menar du?" svarar jag förbryllat, "jag träffade henne igår".
Personen framför mig är min syster. Hon tar tag i min arm hårt och skakar mig. "Hon är död. Mamma är död. Hör du vad jag säger?".
Min syster säger något mer, men jag hör inte. Hon gråter tror jag, men är svårt för allt blir liksom dimmigt. Mamma. Död. Det går inte ihop. Sakta bubblar något inom mig. Jag inser det ologiska, absurda och hemska i det som sker sen, men jag börjar skratta. Det hysteriska skrattet bara forsar fram i en så hög ton att det skär i mina öron. Jag kryper ihop av skratt framför min syster. Det är som jag inte hört något roligare i mitt liv. Helt okontrollerat skratt som bara fortsätter och fortsätter.