eldtunga

Sorlet runt omkring är endast bakgrundsmusik. Det främmande språk jag endast förstår fragment av låter exotiskt. Jag befinner mig sittande vid ett runt bord utanför ett café. Mitt äventyr har precis börjat och jag upplever det ensam. Bilarna ute på gatan väsnas och kör fortare än nödvändigt. Det ligger fimpar, gammal mat och pappersskräp vid mina fötter. Inget av det är intressant för mig.

Jag har bara ögonen på bordet med koppen på. En kopp med "café". Jag rör försiktigt vid den vita koppen. Den är varm och mitt finger passar precis i koppens handtaget. Bredvid koppen ligger en pappersförpackning med ordet "sucre" på. Det låter också exotiskt. Jag säger ordet några gånger tyst för mig själv. Innehåller ser ut som en vanligt kaffe för alla som går förbi.
För mig är den speciell. Det är en "café" i Paris. I Frankrike. Mina drömmars land. Jag tar ett djupt andetag och känner doften av frihet dras ned i mina lungor. Jag lyfter koppen försiktigt, då den är fylld till bredden. Försiktigt tar jag en klunk och sväljer. Värmen sprider sig i min kopp och jag känner ett lyckorus. Inget kaffe smakar så ljuvligt som "café" i Paris.