Att fråga

Tunga regndroppar träffade henne rakt i pannan och rann sedan ner för nästippen. Hon fortsatte gå sakta med benen släpande efter sig. Skola. Ett ord hon hatade. Bara tanken på byggnaden gjorde att frukosten ville hoppa upp ur magen på henne. Hon tittade upp och såg byggnaden i slutet av gatan. Det nybyggda huset såg malplacerad ut i kvarteret av 70tals hus. Ett ufo som någon fin arkitekt ritat, som landat här på skärholmen. Det var bland annat vad de andra i skolan kallade henne. Blicken var fäst vid marken medan hon sakta tog sig framåt.

-Jävla miffo, viskade någon i förbifarten när hon tog sig fram i korridoren. Hon kände kinderna hette till och blev arg på sig själv. De skulle inte få se att hon blev ledsen. Miffo kan du vara själv, ville hon skriva. Det tordes hon inte. Hon svalde hårt och stirrade i golvet. Hela hennes taniga kropp var ihopsjunken. Det långa bruna håret täckte ansiktet. Nästan framme, tänkte hon. Målet var att ta sig genom korridoren, ända bort till femte dörren till höger. Där fanns redan fröken för femte klass oxh där skulle ingen våga säga eller göra något mot henne.

Till sin förtvivlan såg genom hårtesterna att de stod i en klunga utanför dörren till klassrummet. Hon sjönk ihop lite till och höll hårt i historiaböckerna. Snälla, se mig inte viskade hon tyst för sig själv. I ögonvrån såg hon att de närmade sig henne.

- Vad är det som luktar? sa den långa tjejen med blont hår och blå ögon. Hon låtsades sniffa i luften med stor inlevelse.
-Miffo, sa en tjej med brunt hår med skrattet i halsen. Hela klungan brast ut i ett rungande skratt . Hon bara stod där fastfrusen vid golvet. Vågade varken andas eller röra sig. Hon blundade hårt. Någon knuffade till henne så hon tappa balansen och for in i ett skåp. Boken föll ner på golvet med en smäll.

 - Hur gick det? frågade någon och la en hand på hennes axel.
Hon tittade upp och mötte ett par gröna vänliga ögon. Det var en av tjejer som var i klunga.
-Bry dig inte de, sa rösten, De är idioter.
-Det gick bra, tack för du fråga, sa hon. Hon sträckte på sig och tog upp boken. Inom sig spreds en värme. Någon brydde sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0