Ett ideal
Likt en larv i en kokong, som en dag blir en fjäril, sån är jag. Ett halvfabrikat, som väntar på att bli hel. Endast halvvägs uppe på stegen, dock klättrandes uppåt.
Reflektionen i spegeln är en "Före" bild och du kan endast ana hur "efter" kommmer se ut. Missbildningen innan skönhetsingreppet. Skådespelaren innan genombrotten. Det är jag.
Varje dag klättrar jag ett steg upp på stegen, till det stora målet. En dag når jag toppen av stegen. Då kläcks fjärilen i all sin prakt ur kokongen. Ut kommer svanen som inte längre är den fula ankungen. Frågan är vad som händer då? När jag är uppe, framme vid mitt mål, vad gör jag då?
Reflektionen i spegeln är en "Före" bild och du kan endast ana hur "efter" kommmer se ut. Missbildningen innan skönhetsingreppet. Skådespelaren innan genombrotten. Det är jag.
Varje dag klättrar jag ett steg upp på stegen, till det stora målet. En dag når jag toppen av stegen. Då kläcks fjärilen i all sin prakt ur kokongen. Ut kommer svanen som inte längre är den fula ankungen. Frågan är vad som händer då? När jag är uppe, framme vid mitt mål, vad gör jag då?
Kommentarer
Postat av: Ethel
Frågan är: Hur vet man när man är längst upp på stegen :-)? Blir vi någonsin nöjda?
Fina bilder i din text.
Postat av: marmoria
Bra. Litet onödigt med svanen mitt i larvbilden
Postat av: petri
Ja när är man där.
Tänk om någon kunde berätta så man kunde nöja sig.
bra
Postat av: marie
Nöjd blir nog människan aldrig, det finns alltid något mer, något annat...
Trackback
