Något perfekt
Hon drog in den ljuvliga doften. Den var en blandning av nytt liv och doften av sjukhus. Fingret drogs försiktigt över det sovande livets ansikte. Det lilla livet var inbäddad i stor vit filt. Lilla livet var en han och kunde bara anas finnas där i den stora filten. Endast ett dockansikte syntes och en hand stack ut under all filt.
På huvudet som inte syntes hade han endast några hårstrån. Huvudet var fortfarande konformat efter förlossningen, men det fanns inte i kvinnans tankar. Hon tänkte endast på hur underbart värmen från det nya livet var i hennes famn. Hennes ena mungipa drogs upp och ögonen började glittra. Mitt lilla underverk, tänkte hon.
Ja perfekt var det.
Underbart ögonblick
Sann perfektion...Jag har tre
Härlig värme i texten!
Ja men visst vad är mer perfekt och oförstört än ett nyfött barn...